Ett liv i_lagom_storlek

  • Published on
    23-Jul-2015

  • View
    236

  • Download
    0

Embed Size (px)

Transcript

<ul><li><p>B E R T T E L S E R O M U P P S K A N D E U N G D O M S A R B E T E</p><p>E t t l i v i l a g o m s t o r l e k</p></li><li><p>Innehll</p><p>FRORD</p><p>PROFFS P ATT MTAS Ingen grdag, ingen morgondag 5</p><p>EN UPPSKARE FR SITT ELDDOP En syster och hennes bror 6</p><p>UPPSKARE BERTTAR OM SITT ARBETE I begynnelsen var gatan, patrullen och uppskaren 8 Det sista halmstret 8 Ska jag vara frmyndaraktig eller slppa taget? ... 10 En uppskares kunnande 11</p><p>DEN MNGKUNNIGA UPPSKAREN: I BYRKRATINS LABYRINTER Fallet Sara 13 Uppskarens tankar om fallet Sara 13</p><p>TRE OLIKA FALL Ngonting hnde med Thomas d skolan slutade... 15 Internatfl ickan Lena 16 Nono blev kvar i natten 18</p><p>UPPSKAREN SOM PERSON Mod att kasta sig ut 20</p><p>NR JMVIKTEN RUBBAS - utdrag ur en uppskares dagbok Nr psyket inte hller 23 Ung och ensam i glesbygden... 24 Deprimerad gymnasiefl icka 27 Med familjevld i bagaget 28 Tonrsgraviditet 31 Vld och rdsla i uppskarens arbete 32</p><p>UPPSKANDE ARBETE R ETT LAGSPEL Speciallraren tog kontakt 34 Tytti tnkte avbryta fr tredje gngen 34 Flicka 20 r ... 34 Stil hr till ungdomarnas grundrttigheter 35 Livet i vergngsskedet och eftert 36 Ingen fr frsvinna... 36 Uppskande ungdomsarbete i samarbete med skolan 36</p><p>2</p><p>REDAKTIONENS ANMRKNING:</p><p>DE UNGA PERSONERNA P </p><p>BILDERNA HAR INGET</p><p>SAMBAND MED BERTTELSERNA I </p><p>PUBLIKATIONEN</p></li><li><p>3Nr man inte ser ngot bra i sig sjlv, r </p><p>det andra som ser, och nr de andra bert-</p><p>tar vad de ser, brjar ens egna gon pp-</p><p>na sig. S skriver en av mnga uppskan-</p><p>de ungdomsarbetare om sitt mte med en </p><p>ung person. </p><p>Den hr publikationen har uppkom-</p><p>mit p initiativ av uppskande ungdoms-</p><p>arbetare och med hjlp av texter som de </p><p>har skickat in. Uppskarna trffar rligen </p><p>ver 8 000 unga personer och med unge-</p><p>fr 3 000 av dem fortgr arbetet under en lngre tid. Arbetet inne-</p><p>br att ge rd och vgledning, att uppmuntra och delta. Det vikti-</p><p>gaste r nd nrvaro i den ungas liv och diskussioner om livet! </p><p>Vrlden omkring oss har frndrats och uppskande ungdoms-</p><p>arbete har frndrats med den. Tidigare kunde vi bttre observera </p><p>ungdomarnas problem i de ungdomsgrupper och gng som bil-</p><p>dades i gathrn, vid kiosker och i nrheten av skolor och idrotts-</p><p>platser. Nufrtiden har de ungas problem allt mera frsvunnit frn </p><p>gatan och hittas istllet bakom neddragna persienner. Samtidigt </p><p>har problemen individualiserats. Gnget el-</p><p>ler gruppen som tidigare kunde inge en </p><p>falsk trygghetsknsla har splittrats och den </p><p>unga mter sina problem ensam med n-</p><p>got forum i den virtuella vrlden som sitt </p><p>kanske enda std. </p><p>Uppskande ungdomsarbete med be-</p><p>toning p individen hller p att lsa vr </p><p>tids paradox. Samtidigt som ungdomsar-</p><p>betarens och den ungas mte grundar sig </p><p>p inbrdes respekt och frtroende, grun-</p><p>dar sig det lngsiktiga arbetet allt mera p de ntverk som omger </p><p>dessa tv och vars kraftresurser tas i anvndning. Det individuella </p><p>arbetet grundar sig i bsta fall p en stark grupp. Den frsta fr-</p><p>troendefulla relationen ger den unga individen kraft att ocks li-</p><p>ta p strre ntverk, utan vilka man inte klarar sig i dagens vrld. </p><p>Hur vet vi att vi r p rtt vg i vrt arbete? Till exempel nr </p><p>det kommer ett tack frn en ung person, mitt i natten, som ett </p><p>sms till ungdomsarbetaren: tack s jttemycket, det r svrt att </p><p>frklara, typ, men tack. </p><p>I Tavastehus den 1 juni 2010</p><p>Redaktionen</p><p>Drfr r detbra med ett </p><p>liv som r i lagom storlek</p><p>fr just en sjlv.</p><p>FRORD</p></li><li><p>4Mod</p></li><li><p>PROFFS P ATT MTAS</p><p>Ingen grdag, ingen morgondag </p><p>Vi fr telefonsamtal varje dag. Ib-land frn myndigheter, ibland frn en mamma eller pappa, me-ra sllan frn ungdomarna sjlva. Men al-</p><p>la som ringer berttar samma historia, de </p><p>r oroliga fr en ung person som de kn-</p><p>ner, oroliga fr personens liv. </p><p>Om vi trffar den unga personen frsta </p><p>gngen genom tidsbestllning via myndig-</p><p>hetsntverket r det en strre utmaning </p><p>att skapa en kontakt. Den unga kan va-</p><p>ra aningen p sin vakt eller helt nonchalant. Mnga har levt hela </p><p>sitt tjugoriga liv i olika myndighetsntverk och de har ingen ga-</p><p>ranti fr att livet just denna gng skulle frndras till det bttre. </p><p>Om vi har kommit verens om vrt frsta mte per telefon, </p><p>med den unga sjlv, trffas vi i en avslappnad milj ngon annan-</p><p>stans, i ett ingenmansland. I vilket fall som helst, senast under vrt </p><p>andra mte p tumanhand brukar den unga ppna sig fr mig, en </p><p>helt oknd mnniska, och bertta hela sitt levda liv utan att ute-</p><p>lmna pappas supande eller mammas mentala problem. Men inte </p><p>fr att f medlidande. Mnga av ungdomarna i projektet har redan </p><p>i ett tidigt skede lrt sig att defi niera sig sjlva genom diagnoser, </p><p>genom socialarbetares och andra myndigheters rapporter och fr-</p><p>vntningar. De har inte endast fallit ut ur servicesystemet, utan de </p><p>har ocks fjrmats frn sig sjlva och sitt eget liv. </p><p>De hr ungdomarna har ingen grdag, och morgondagen r </p><p>inte nnu tillgnglig. De lever hr och nu, vilket ena sidan kunde </p><p>vara beundransvrt, om det inte hindrade dem frn att bygga upp </p><p>vgen till framtiden. De ser p vrlden frn vldigt olika utgngs-</p><p>lgen och bakgrunder. Gemensamt fr dem alla verkar vara fr-</p><p>trngda knslor och en ovana att blunda fr svra problem. De har </p><p>bristande frmga till vardagshantering och klarar inte av att enga-</p><p>gera sig i planeringen av sitt eget liv eller att genomfra planerna.</p><p>En stor del av vra ungdomar har redan i ett tidigt skede </p><p>5</p><p>De hr ungdomarnahar ingen</p><p>grdag, och morgondagen r </p><p>intennu tillgnglig.</p><p>skapat sig egna verlevnadsstrategier, </p><p>av vilka den starkaste verkar vara fr-</p><p>trngning av knslor. Med hjlp av den </p><p>strategin har de klarat av att leva i vl-</p><p>digt kaotiska och otrygga frhllanden, </p><p>men nr de blir vuxna vnder sig strate-</p><p>gin mot dem sjlva. De kan inte frst att </p><p>det skulle kunna hnda ngot som r bra </p><p>fr dem, eller att de faktiskt kanske har </p><p>ett vrde eller att de kunde vara till gld-</p><p>je fr ngon annan. Nr det inre hemmet </p><p>ser ut s hr, r det skert att den unga personen upple-</p><p>ver besvikelser, brist p motivation, hinder fr utvecklingen,</p><p>inlrningssvrigheter och svrigheter att engagera sig. </p><p>Mnga av ungdomarna har redan tidigare prvat p att bo en-</p><p>samma, med vrkning som resultat. I ungdomens gld har de fre-</p><p>stllt sig vara fria, men de har inte klarat av att ta ansvar. Alla har </p><p>inte haft en egen familj som std i vgen mot sjlvstndighet. Det </p><p>r s mnga som inte vet hur man tvttar klder eller lagar mat. </p><p>Det har ocks varit frbryllande att de som har ftt en ny egen l-</p><p>genhet har glatt sig under sjlva fl ytten, men sedan fortsatt att bo </p><p>hos kompisar och bekanta de fljande mnaderna. Hur skrmman-</p><p>de kan det inte knnas att pltsligt mrka att man r helt ensam? </p><p>Men hur vet jag d att jag har gjort framsteg tillsammans med </p><p>en ung person? Hur vet jag att han eller hon har ftt krafter och </p><p>brjat tro p sig sjlv? Nr han frsta gngen p fem mnader v-</p><p>gar ta av sig mssan som dittills har varit lngt neddragen ver </p><p>gonen, nr hon redan fr andra gngen har klarat av att g en-</p><p>sam till den frberedande utbildningen, nr jag ser skymten av ett </p><p>leende p hans lppar fr allra frsta gngen, nr hon p eget in-</p><p>itiativ frgar nr vi ska trffas nsta gng, nr han har ftt en in-</p><p>sikt om sig sjlv och r vldigt ivrig ver upptckten, eller nr hon </p><p>mitt i natten skickar ett sms: Tack s jttemycket, det r svrt att </p><p>frklara, typ, men tack. D vet jag att vi r p rtt vg.</p></li><li><p>6EN UPPSKARE FR SITT ELDDOP</p><p>En syster och hennes bror </p><p>En unken trappuppgng hur ska jag orka nnu en vning upp, till den femte? Jag frgar Allt-s, vad ska vi sga nr de ppnar drren? </p><p>Mitt arbetspar konstaterar Det fr vi se, </p><p>vi sger det som behver sgas (??) Vi </p><p>ringer p drrklockan och drren ppnas, </p><p>dr str familjens mamma. Vi presenterar </p><p>oss och berttar varfr vi r dr. Dottern </p><p>har inte tagit emot sin studieplats. Studie-</p><p>handledaren r orolig. Vi trffar henne fr </p><p>frsta gngen en blek fl icka med svart </p><p>hr. Vi presenterar oss. Mitt arbetspar med </p><p>sin egen otvungna stil och jag litet mera </p><p>lgmlt. Som svar fr vi ett gnyende ljud... En snabb blick in i l-</p><p>genheten, fl yttldor i hrnen och ocks annars litet halvfrdigt in-</p><p>rett. Vi berttar fr mamman varfr vi har kommit. Mamman ver-</p><p>kar njd och pratar mycket. I samma andetag konstaterar hon att </p><p>i det andra rummet fi nns en pojke ocks hade inte kommit in i </p><p>skolan p ellinjen och sedan har det inte blivit till ngonting. Det </p><p>kommer fram att pojken r 19 r och att han efter grundskolan </p><p>bara har varit hemma. S brjade ett arbete som skulle komma att </p><p>ta mnader och r. </p><p>Diskussionerna brjade lngsamt. Nr vi frgade ngonting </p><p>kunde vi f vnta i fl era minuter p ett svar, eller s mste vi fr-</p><p>klara nrmare, och nr svaret sedan kom, kunde det vara ngon-</p><p>ting mellan n och vet inte. S fortsatte vi. Vi hade matlag-</p><p>ningskvllar tillsammans med syskonen, vi vade att g i affrer </p><p>och vi gick p bio. Vi pratade om saker som de var intresserade av. </p><p>Flickan var intresserad av djur, s vi red och sktte hstar tillsam-</p><p>mans. Den fordiga fl ickan brjade s smningom ppna sig och </p><p>i stllet fr vet inte brjade hon sga si-</p><p>na sikter. Genast i brjan gick vi frsts </p><p>med bda ungdomarna till arbetskraftsby-</p><p>rn och anmlde dem dr. Drifrn till yr-</p><p>kesvgledningen och slutligen till neurolo-</p><p>giska polikliniken. Utltanden fi ck vi ock-</p><p>s. Vi inledde introduktion till arbetsliv och </p><p>olika yrken fr bdas del genast den fr-</p><p>sta hsten. t fl ickan hittade vi en prak-</p><p>tikplats med anknytning till hennes intres-</p><p>se fr serieteckning. D framkom emeller-</p><p>tid nya saker. Flickan kunde inte anvn-</p><p>da kollektiva transportmedel, s vi fi ck va </p><p>den saken. Vi sg ut de rtta hllplatserna </p><p>och kte rutten med buss och vade att trycka p knappen vid rtt </p><p>tidpunkt. Vi kontrollerade ocks i tidtabellen vilka turer hon skul-</p><p>le ka. Socialbyrn hjlpte till med att skaffa busskort. Allt verka-</p><p>de bra. Frtroendet vxte allt eftersom vi gjorde saker tillsammans </p><p>och hll verenskommelser. </p><p>Det var i december som vi insg att ungdomarna faktiskt in-</p><p>te stiger ut ur lgenheten om vi inte hmtar dem drifrn! Vi sg </p><p>till att pojken fi ck kontakt med ungdomspsykiatrin. Ocks till de </p><p>mtena gick han bara om ngon av oss var med. Nr sjuksktarna </p><p>freslog att de skulle gra hembesk tyckte vi att det var en bra </p><p>id, men det visade sig att pojken inte slppte in dem, s ngon </p><p>av oss fi ck g med ocks p hembesken. Vi hade ju ocks gan-</p><p>ska ofta ftt st utanfr pojkens drr och prata, ibland med re-</p><p>sultat, ibland utan. Men nd oftast med resultat. Han hade trots </p><p>allt godknt oss. Efter rsskiftet inleddes medicinering och vi tog </p><p>en paus med arbetsskandet. </p><p>Flickan fr sin del tillbringade jultiden hemma och funderade </p><p>Jag frgade Allts,vad ska vi sga nr de ppnar drren?</p><p>Mitt arbetspar konstaterar</p><p>Det fr vi se,vi sger det som behver sgas</p></li><li><p>7p ngon ny praktikplats. En gng satt vi i min bil och jag bert-</p><p>tade ivrigt om verkstaden. Vi funderade p en plats fr rehabilite-</p><p>ring. Vi beskte stllet, men fl ickan var tveksam. Jag bestmde n-</p><p>d att hon mste brja ngonstans, annars skulle hon stanna i sitt </p><p>rum fr gott. Till slut gick hon med p att frska, och den reha-</p><p>biliterande perioden p verkstaden inleddes. Till all lycka var pen-</p><p>ningersttningen tillrckligt motiverande och fl ickan deltog plikt-</p><p>troget i praktiken i fyra mnader, dvs. hela vren. Hon fste sig </p><p>ocks vid verkstadshandledaren, som blev en slags stdperson. Vi </p><p>hlsade p fl ickan med jmna mellanrum och bekantade oss under </p><p>vrens lopp med olika utbildningsmjligheter. Matlagningssidan p </p><p>yrkeslroverket intresserade henne. Lraren dr var tillmtesgen-</p><p>de och redo att ta med fl ickan i gruppen till hsten. De formella </p><p>rendena och pappersbyrkratin skttes i juni. I juli fi ck fl ickan ha </p><p>ledigt och sedan i augusti skulle skolan brja och hon skulle fl ytta </p><p>till ett stdboende. En arbetsvinst! All verksamhet utanfr hem-</p><p>met verkade ha en positiv inverkan p fl ickan. </p><p>Lraren hll regelbunden kontakt med oss och beskte fl ick-</p><p>ans hem fr att gra ett individuellt studieprogram, s att ocks </p><p>mamman skulle aktiveras. Allting gick bra under hsten, med un-</p><p>dantag av ngra olovligt frlngda veckoslut. Lraren larmade oss </p><p>om fl ickan inte dk upp i skolan. Givetvis efter att frst upprepa-</p><p>de gnger ha frskt kontakta hemmet. Vi hade samma ml som </p><p>lraren att f fl ickan att fortstta i skolan. Dr fi ck hon ocks </p><p>kompisar, som hon helt hade saknat efter grundskolan. Dessutom </p><p>lrde hon sig livshantering och samtidigt ett yrke, och blev sjlv-</p><p>stndig. Litet armbrytning blev det om anvndningen av pengar. </p><p>Flickan blev till och med arg p oss d vi tyckte att hon inte kun-</p><p>de kpa en gitarr fr studiestdspengarna, eftersom det inte skulle </p><p>bli tillrckligt med pengar ver till busskortet, som hon ju behv-</p><p>de fr att ta sig till studieplatsen, fr att inte tala om en mnads </p><p>kvllsmat och andra utgifter. Oj vad dumma vi var d!</p><p>Nu r det augusti och fl ickan r fortfarande i skolan. Under </p><p>arbetspraktiken uppstod vissa problem, men de lste sig. Vi mr-</p><p>ker tydligt att fl ickan, som snart fyller 19 r, genomgr ngot slag </p><p>av pubertet, och det r vi lyckliga ver. S osker, skygg och rdd </p><p>var fl ickan under de frsta mnaderna. </p><p>Fr broderns del vergick situationen under vren till vrd av </p><p>de psykiska problem som hade hindrat honom frn att delta i so-</p><p>ciala aktiviteter, som till exempel att g i affrer. Under vren och </p><p>sommaren trffade vi honom ngra gnger. P hsten nr systern </p><p>brjade i skolan beskte vi familjen igen. Tillsammans med pojken </p><p>brjade vi planera ngon slags aktivitet, tminstone ngot reha-</p><p>biliterande. Medicineringen hade han slutat med efter en mnad, </p><p>eftersom han tyckte att den inte hjlpte... Besken hos ungdoms-</p><p>psykiatern fortsatte. Arbetsverkstaden, som var bekant sedan ett </p><p>r, brjade knnas som en plats han kunde tnka sig. Vi r lyckli-</p><p>ga om han brjar med ngonting utanfr hemmet. Han skulle f </p><p>ut s mycket av det. Han skulle knna att han vgar.</p><p>De hr ungdomarna var tv av vra allra frsta deltagare, efter </p><p>dem har fljt ver hundra andra. Men de hr ungdomarna minns </p><p>vi srskilt vl, de r speciella... vi har s mnga gnger upplevt yr-</p><p>kesmssig otillrcklighet med dem, det har varit s mnga frgor </p><p>utan svar, oro, besvikelser och dremellan helt underbara stunder. </p><p>Som vr utfrd till Vetenskapscentret Tietomaa, nr vi pausade vid </p><p>en servicestation dr det fanns ett fgeltorn. Dr klttrade ungdo-</p><p>marna upp, den ena nyss fyllda 18, den andra 20. Som sm barn, </p><p>tvlade sinsemellan och kikade med kikarna. Vilka vingar ska bra </p><p>dem sedan, i framtiden? Vi frsker vrt bsta fr att fl ickan ska </p><p>fortstta i skolan p en annan ort, vi stder henne vid behov. Fr </p><p>pojkens del skulle effektiv medicinering kanske ppna nya mjlig-</p><p>heter, eller s inte. Ibland har vi funderat ver om de fortfarande </p><p>skulle sitta p sina rum om vi inte hade ringt p drrklockan den </p><p>dr gngen nr vi funderade p vad vi skulle sga. Eller om ing-</p><p>en hade ppnat drren </p><p>Uppmuntran</p></li><li><p>8UPPSKARE BERTTAR OM SITT ARBETE</p><p>Till en brjan hade vi inget annat alternativ n att bara stta igng och prva oss fram. Den ursprungliga tanken var att patrullera p gatorna och stta ihop med ung-domar helt spontant . Vi mrkte emellertid mycket snart att det </p><p>arbetssttet inte riktigt fungerade i vrt distrikt. Ungdomarna </p><p>hade allt mera fl yttat sig frn staden till </p><p>privata sammankomster o...</p></li></ul>